Ingen utgrävning

The catalogue to the exhibition at Kungsbacka Konsthall summer 2024.

96 pages printed with the risograph at Art Lab Gnesta.

Design by Heikki Kaski

Poem by Anna Blennow

Photos by me and unknown, text below by me

Historien i staden var oöverskådlig men slut och allt värdefullt var placerat i det förflutna. Det pågick en evig utgrävning genom jordlagren med mål att föra människan närmare sig själv och i källarna samlades de med mätinstrument för att tyda de senaste fragmenten. Turisterna vallfärdade för att förvirras av av de oändliga föregångarna, Gaius Marius? Livia Drusilla? 180 CE?

Min resa dit hörde till denna kult av döda förfäder och deras verk men väl på plats upplevde jag att snarare än att vara i kontakt med historien försvann jag sakta ur den. Döden och det förgångna var så obegripligt stort och omfattande och det enda som kändes begripligt var inte det bortfallna utan livet i sig självt, ett liv jag stod utanför. Att se sig själv som ett spöke var en enkel väg ut, vålnadens osynliga väggstrykande var något jag kunde identifiera mig med, en skugglik gengångare som av någon grumlig anledning dröjer sig kvar och iakttar de levande med förhoppning att tillslut få kontakt, att en dag bli tagen på allvar. 

Jag hittar en dag under extrem värme och tystnad en skjorta i min storlek på gatan och ser den som ett tecken och tar med mig den i ryggsäcken. På kvällen i mitt rum blir jag orolig att tröjan innehåller någon olaglig substans som jag då skulle bli ansvarig för att ha försökt smuggla hem. Jag lägger den i duschen och tvättar den med schampo och börjar så vrida ut vattnet, när paniken plötsligt strålar inom mig då jag upptäcker ett öppet sår på pekfingret och jag känner främmande bakterier från staden tränga in i kroppen. Det yttre, perifera och okända, blev vått och kramades mellan mina händer, trängde in och gränsen mellan mig och staden upphörde att existera. Men ändå fanns den inte där, staden. Jag släppte det tunga sjoket på golvet, oförmögen till annat än att vid handfatet skrubba mina händer och tänkte att ingen utgrävning kan lära känna den här platsen, den dör och återuppstår bara i eviga rum mellan oss levande.